Plåtlådan tar för stor plats, ta bort den

Detta har stört mig länge och nu när våren lite schidzofrent kommer till oss typ en månad för tidigt, så stör det mig ännu mer: varihelvete kommer alla dessa jäkla bilar ifrån?! Det är fint väder och bilisterna tänker att "åh vad härligt, nu går vi ut i skogen, eller åker någonstans där det är fint". Och de tar såklart plåtlådan dit, tittar på blåsipporna i vägkanten (om de nu lyckas se några stackars nedsmutsade sippor där i diket) och parkerar sedan nära något "mysigt" fik med köttbullemackor.

Jag svävar iväg lite, så jag försöker komma till sak. När jag tar cykeln - till var jag nu än ska -, är dessa bilar både socialt och fysiskt helt dominerande. Jag måste ständigt se mig om, ha lyse sent på kvällen och slänga mig i diket när de får för sig att mötas på de mest bilolämpliga vägarna (dvs. alldeles för smala för att kunna göra plats till två enorma plåtlådor). Kör någon på mig är det per definition mitt fel, eftersom jag inte höll mig undan. Föraren med någon/några eventuella passagerare (vilket i stort sätt är väldigt sällsynt), är i säkert förvar. De får i bästa fall en chock när stackars cyklisten studsar över bilen. Jag däremot, bryter ben, krossar huvudet (trots hjälm) och får därmed bestående skador, om bilisten nu inte får för sig att döda mig med sin låda. Detta är norm. Bilar är samhällsprioriterat och har därmed rätt till hela vägen, därmed namnen "bilväg" och "motorväg".

Vägar är i regel stora, särskilt de med många sk filer. Flera meter breda. Så varförihelvete ska jag med min cykel hålla mig i väggrenen? Jag har också jobb, betalar skatt och gör "viktiga" grejer om dagarna. Det är därför viktigt att jag tar mig fram snabbt, smidigt och säkert. Bilarna är därför i vägen och de kräver min uppmärksamhet, som jag annars hade kunnat tillägna något mer givande.

För att fortsätta urvattna begreppet "diskriminering", är jag som cyklist direkt diskriminerad av det här samhället som ett bilfascistiskt sådant. Jag trycks ner och odlar dödsångest.