Det finns dom som bor mitt ute i ingenstans. Av förklarliga skäl kan man eventuellt tänkas behöva en (1) bil per hushåll om man bor mitt ute i ingenstans. Helst ska man dock inte bo mitt ute i ingenstans, utan snarare anpassa sig till det moderna resurseffektiva samhället i riktiga tätorter. Människan måste inte sprida ut sig över stora ytor, snarare lever man ett mer högkvalitativt liv när man har andra människor omkring sig. Det är ett faktum att stadsbor lever ett rikare socialt liv än landsbygdsbor.
Hur-som-helst...
Det finns även dom som bor mitt inne i kärnan av händelsernas centrum. En sådan person, låt oss kalla honom Kungsholmenmannen, bor fruktansvärt centralt. Faktum är att jag inte känner någon som bor mer centralt än vad han gör, på Kungsholmen, precis i krokarna av Kungsbron. Han pysslar med kultur, spelar i band, rör sig mycket ute på krogen, osv. Man kan säga att han är berusad cirka 95% av tillfällena jag träffar honom, och sedan promenerar han hem till sin centralt belägna lägenhet.
Han ska skaffa körkort nu.
Hävdar han.
Igår var jag på Café Edenborg, där det
hölls föredrag om massbilismens framväxt. En viktig faktor för massbilismens utbedning lär, enligt föredragshållaren, vara bilens status- och prestigesymbolik.
Att en modern ung kille, som fullständigt saknar behov av bil och dessutom är berusad nästan jämt, går i bilismplaner, kan inte betraktas som någonting annat än ett inomkapitalistiskt status- och prestigesökande. Han talar redan om stadsjeep...
Det måste skapas en motkultur till bilen som penisförlängare. Kungsholmenmannen är inget undantag, utan han faller pladask i samma pöl som massor av andra innerstadsmän: planetdödarpölen.
Det måste bli ett slut för dumheterna.